I går förmiddag ringde det i min mobiltelefon. Det var Ingemar i Mönsterås, som ringde från sin lastbil, bara för att höra hur det var med mig och min familj. Jag började min pastorsbana i Mönsterås. Under åren där kom Ingemar och hans fru Carina att bli ett stort stöd för mig, visade mig mycket omsorg. När vi skulle flytta därifrån (jag gifte mig sista året jag bodde där), sa de till oss, vi kan inte ses så ofta nu, men vi lovar hålla kontakten. Det har snart gått 25 år sedan dess och de har hållit sitt löfte. De är verkligen trogna vänner, som är rikt att få äga.
I skrivandets stund kommer jag från ett besök, hos en av församingens äldre medlemmar. Under besöket berättade hon, att idag på förmiddagen kände hon sig lite vissen och lite tvivlande på om Jesus glömt bort henne. Mitt besök blev för henne en påminnelse om att han inte gjort det. Jesus är en trogen vän som aldrig sviker oss, en vän som älskat oss så högt, att han gav sitt liv för vår skull. Det påminns vi om på ett särskilt sätt, denna vecka då vi firar påsk.
Passar på att önska alla bloggläsare en Glad Påsk!