Missionskyrkan i Arvika. Blogg

I går förmiddag ringde det i min mobiltelefon. Det var Ingemar i Mönsterås, som ringde från sin lastbil, bara för att höra hur det var med mig och min familj. Jag började min pastorsbana i Mönsterås. Under åren där kom Ingemar och hans fru Carina att bli ett stort stöd för mig, visade mig mycket omsorg. När vi skulle flytta därifrån (jag gifte mig sista året jag bodde där), sa de till oss, vi kan inte ses så ofta nu, men vi lovar hålla kontakten. Det har snart gått 25 år sedan dess och de har hållit sitt löfte. De är verkligen trogna vänner, som är rikt att få äga.

I skrivandets stund kommer jag från ett besök, hos en av församingens äldre medlemmar. Under besöket berättade hon, att idag på förmiddagen kände hon sig lite vissen och lite tvivlande på om Jesus glömt bort henne. Mitt besök blev för henne en påminnelse om att han inte gjort det. Jesus är en trogen vän som aldrig sviker oss, en vän som älskat oss så högt, att han gav sitt liv för vår skull. Det påminns vi om på ett särskilt sätt, denna vecka då vi firar påsk.

Passar på att önska alla bloggläsare en Glad Påsk!

Nyligen skulle jag skicka iväg ett mail, men det gick inte att få iväg det. Det fanns inga träffar på den adressen. Efter lite närmare kontroll av adressen, fann jag dock felet, jag hade skrivit dit en punkt för mycket. Någon dag senare kom min dotter hem och berätta att hon haft prov under dagen. Jag var bara en poäng från ett högre betyg sade hon snopet. Ett fel för mycket. I de här fallen hade ett fel inte så stor betydelse, men ett enda fel kan få stora konsekvenser.

I samband med en begravning för någon vecka sedan, växla jag några ord med kyrkovaktmästaren. Vi samtalade om att vid en begravning får inget gå fel. Han berättade då att en präst hade berättat för honom, att han vid minnestunden efter begravningsgudstjänsten gjort bort sig. Han sade en sak inledningsvis som han tänkte skulle lätta på stämningen, men istället blev det tvärtom, stämningen blev än mer tryckt. Han hade sagt något som var helt opassande i sammanhanget. Relationen mellan prästen, sörjande  och övriga gäster blev kylig och felet var svårt att rätta till.

Osökt gick mina tankar till Predikaren 9:18, där står det: Ett enda fel kan fördärva mycket gott. Ibland behöver vi tänka efter både en och två gånger innan vi handlar, så det inte blir fel. Exempelvis när vi skall fatta ett viktigt beslut, tillrättavisa någon, hantera en konflikt eller tillfällen då vi måste väga varje ord vi säger.

Det är gott att vi  har vår Herre att gå till, även när vi ställs inför sådana saker. Han kan ge hjälp, visdom och råd att handla rätt i svåra frågor och svåra situationer, så att vi om möjligt slipper göra fel som skadar både oss själva och andra, fel som fördärvar mycket gott. I psalm 32:8 står det: Jag vill ge dig insikt och lära dig den väg du skall gå, jag vill ge dig råd, min blick skall följa dig.

”Världen är allt bra liten”

Det påmindes jag om vid kyrkkaffet i söndags. I samtalet med dem jag fika tillsammans med, visade det sig att vi nästan alla var pastorsbarn. Är man pastors- barn har man i regel bott på lite olika platser. Någon vid bordet berättade att han bl.a bott i Målilla där hans pappa var pastor. För mig var det särskilt intressant, eftersom min pappa också varit pastor där några år och där jag bodde som barn. Från Målilla har jag många fina barndomsminnen. När vi bott där något år fick vi flytta in i en helt nybyggd villa som församlingen byggt som pastorsbostad, det var fest för familjen. Mina första tre år i skolan gick där och mina lärare Lena o Mona var ”dom bästa i hela världen”. Mitt första jobb hade jag i Målilla. Det var att dela ut Vimmerby Tidning på eftermiddagarna efter skolan slut. Det viktigaste beslutet i livet fattade jag också där, att följa Jesus. Fast besluten ville jag som följd av det också döpas. Det gjorde jag på min nioårsdag,  som tillika var fars dag och det var min far som döpte mig. Ett gott samtal kring kyrkkaffet med gemensamma aknytningspunkter är alltid trevlig, och som sagt va ”världen är allt bra liten”.

”Det Goda Samtalet” talar vi om ibland. Jag tycker vi hade ett sådant, när vi för någon vecka sedan var samlade till en pastorssamling i Missionskyrkan Töcksfors. Det handlade om fastan som vi då gick in i. Vi talade om att praktisera fasta och betydelsen av det.

Fastan förknippar vi ofta med att vi avhåller oss från mat, men man kan göra det på andra sätt också. Någon nämnde i vårt samtal att hon älskade att shoppa. Nu skulle hon söka avstå en tid. För någon annan kan det handla om en Tv eller datorfri kväll, eller avstå en myskväll.

Tiden använder man istället till stillhet i bön, bibelläsning och eftertanke. Tid då jag fördjupar min relation med Jesus. Tid då jag kan be lite extra för något bönämne som ligger på mitt hjärta.

Jag samtala med någon i vår kyrka idag, som berättade att hon tillsammans med några vänner kommit överens om  att fasta. Uppmuntrar dig att pröva på att fasta i någon form. Säkert kommer du upptäcka att det har sin betydelse, att det ligger en särkild styrka och kraft i att praktisera fasta.

Här Kommer Bo Jansson att skriva sina blogginlägg