Missionskyrkan i Arvika. Blogg

Kom till kyrkan i dag och hörde psalmsång från en vacker kör. Tänkte först att det är väl den skolkör som brukar öva här. Men nej. Det är ju studentdag i dag och till min förvåning visade det sig att ett par hundra skolungdomar satt i andäktig tystnad i vår kyrka. Tydligen går det an att vara i Missionskyrkan trots den pågående debatten om skolavslutningar ska kunna ske i kyrkolokaler. Dom är så välkomna!

Nu lånar vi faktiskt ut vår kyrka utan krav på att få medverka. Lokalen är inget sakrament som kräver en präst! Sen kan man ju ändå fundera på hur skadligt det kan vara att få höra det som jag ofta talat om på skolavslutningar; typ: ”Du är oändligt värdefull, för Gud vill att du finns!” eller ”Ta vara på ditt liv och dina medmänniskor. Kom i håg denna sommar att det inte är någon slump att du finns”. Men nuförtiden blir jag inte ombedd att påminna ungdomar om sådana saker.

Samtidigt ska det inte råda någon tvekan om att religionsfriheten är viktig för oss kristna. Muslimska vänner, hinduer, buddhister eller judar… Alla har samma människovärde även om jag inte tror som dom.  Och alla har rätt att möta respekt. Men är det verkligen bara ateismens livsåskådning som har fritt tillträde till skolorna. Den ideologin verkar inte behöva någon passersedel. Men nej så enkelt är det nog inte. För runtom hela vårt land så sjunger små och stora barn i dessa dagar om ”Guds godhets rikedom” och om att tänka på ”den nåd som räcker året om”. Inte illa!

Det brukar alltid vara trevliga stunder på våra förmiddagsfikan i kyrkan. Och gott! Frivilligpersonalen på kontoret fixar troget så vi får kaffe, te, saft, vatten… eller vad nu alla vill ha. Alltid är det någon som har lämnat kvar något smaskens  i kylskåpet till personalen, eller så har någon på expeditionen tagit med sig något gott! Vi är bortskämda! I dag var det trevligt som vanligt, men annorlunda ändå. Vi har nämligen haft nöjet att ha en praktikant här i flera månader, och hon slutar i dag. Paulina Engström går en designutbildning i Sunne. Sedan början på november har hon haft en plats på ungdomsledarens kontor. Därför har vi fått mycket hjälp med sådana händelser som ungdomskonferensen i november, ”100-dagar med Jesus”-kampanjen, annonsutformning, affisher och foldrar, hemsida, logga och mycket annat. Gratis! Inte minst har Paulina bidragit med många muntra skratt, glada tiillrop och överhuvudtaget en skön stämning.  Tack Paulina! Vi kommer att sakna dig på expeditionen. I dag fick vi ananaspaj av Paulina förutom semlorna som damerna på exp. hade fixat… Vi står oss några timmar till!. 

 Sen får man inte glömma bort att ett obetalt frivilligarbete av stora mått pågår hela tiden i vår organisation. Frikyrkan är otrolig! Hela vår verksamhet bygger på människor som satsar enormt av sin tid och sitt engagemang. Inte för att det är ett krav för att få vara med, men för att det lätt blir så när hjärtat tar över. En del serverar fika. Andra sitter i styrelser och utskott. Denna hemsida har en mycket engagerad webmaster. Andra ger oss musik och sång till olika tillfällen. Några sköter fastigheterna i det tysta… Men just nu säger vi tack till Paulina för att hon varit en del av vårt team i några månader!

Vi fick en vistelse på Selma Spa i present, hustrun och jag. Simbassäng, gym, skidspår, massage och underbar mat. Fantastiskt  avslappnande. Så även vid frukostbuffén. Vi satt vid ett fönsterbord med härlig utsikt över vinterlandskapet. Gick och hämtade lite mer. Ägg och annat gott. Vandrade lugnt tillbaka mot fönstret och satte mig igen. Registrerade i ögonvrån att något var lite annorlunda på min plats. Då hör jag hustrun pipa: ”Nämen…!” Ljudet kom inte från mitt bord! Jag tittade upp. Där satt fel kvinna! Hon såg lite förvånad ut! Jag hade visst satt mig på helt fel plats! Pinsamt. Medan jag reste mig upp blev munterheten vid borden intill rätt stor. ”När du får oväntat besök”, var det någon som citerade. Efter att ha satt mig vid rätt kvinna vänder jag mig om till den okända och frågor om hon har Gevalia. Fel fråga i Löfbergs Värmland. Sen lugnade det hela ner sig, med avbrott för fnisspaus.

Egentligen kunde man ju tagit tillfället i akt och konverserat lite. Men det kändes inte riktigt naturligt. Annars var det ju det Gevaliareklamen brukade handla om. Ett oväntat besök, och sedan några som sitter och pratar förtroligt med varandra.

Det får mig att tänka på en helt annan konversation efter ett oväntat besök. Killen hette Nikodemus, var en ganska lyckad medborgare, skriftlärd och nyfiken. Han ville veta mer om Jesus, men var som så många av oss; lite blyg och rädd för vad andra skulle tänka. Han satte sig inte vid fel bord. Han gick iväg på natten och satte sig mycket medvetet intill Jesus och ställde frågor rakt från hjärtat.

I Arvika kör vi ”100 dagar med Jesus” nu. Alla läser samma texter samma dagar. Det är riktigt spännande. Denna vecka handlar det om nämnda samtal mellan Jesus och Nikodemus i Johannes kap. 3. Det handlade om att få ett nytt liv och resulterade i världens mest kända bibelcitat. ”Så älskade Gud….” Jag hoppas verkligen att många ska våga vara lika ärliga och nyfikna som Nikodemus. Då vet jag hur det kan gå. Det är vi som får oväntat besök i våra liv. Av Jesus! Ett besök med fantastiska möjligheter. Han stannar gärna kvar ”vid ditt och mitt bord”. Där börjar det nya livet!

 Här kommer Per Knutsson att skriva sina blogginlägg